"Min röst og mitt tal fremträder, åteminstone för mig själv, som mer mänskliga då jag läser (säger, talar) dikt jamfört med då jag läser (säger, talar) annat. [...] I framförandet av dikten tillåts min röst lämna en transparent och i första hand socialiserande praktik för att istället uppsöka det opaka och främmande, något som jag allt som oftast upplever som et sätt att komma hem. Jeg känner mig, tror jag, mänsklig. Hemma och borta byter plats. Eller: det talade språket – min röst – i dess kommunikativa och sociala funktion har för mig aldrig uppsluktas 'av gemenskapens samlade klang'"
Fredrik Nyberg: Hur låter dikten?
Ingen kommentarer:
Send en kommentar